Senast jag skrev här hade jag precis kommit hem från Växjö och sagt hej då till min bästa vän. Senast jag skrev här var jag ledsen och tillbaka till verkligheten. Senast jag skrev här satt jag i min säng med ett ångestmoln över mig. Idag hänger ångestmolnet över mig igen. Jag är ledsen över något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det för att jag insett att det bara är 2 månader kvar tills jag flyttar från tryggheten i Stockholm. Kanske är det för att jag inte riktigt kan ta mig ur den där spiralen jag påbörjade för så många år sen. Kanske är det för att det där som gjorde mig så glad visade sig vara något helt annat än jag egentligen trodde. Kanske för att jag är trött. Trött på att vara själv. Trött på vardagarna som ser likadana ut. Trött på hjärnan som inte verkar vilja glömma. Trött på att saker helt enkelt inte bara går som jag vill.