Soldiers

Ibland blir vi nerslagna till botten. Ibland går det inte som man tänkt sig, så som man velat att det skulle gå. Men vi krigar, kämpar, ställer oss upp, fortsätter gå. Vi vet innerst inne att vad som än händer kommer det lösa sig. Livet kommer gå vidare. What does not kill you makes you stronger. Kan låta som en klyscha, men jag tror uppriktigt sagt att vi behöver motgångar för att växa och bli starkare.

Just nu går inget så som jag tänkt det och allt vände på en kväll. Jag vet att jag varit dum och tänkt för långt, för mycket, för intensivt. Men jag hoppas nu och har alltid gjort det. Det kommer inte förändras, för jag vet att vi kan. Du och jag mot världen, som det alltid varit.

Sönder

Fyfan i satans jävla helvete vad ont det gör. Vill riva ut mitt hjärta. Ser ingen mening med att ha kvar det. Det gör för ont.

Sanningen.

Jag minns dina ögon bakom luggen du alltid brukade slänga bak. Jag minns ditt leende. Ditt blyga leende. Jag minns att du alltid tog hand om mig, skyddade mig. Jag minns när du ringde mig den där natten bara för att säga vilken fin vän jag var och att du saknade mig. Jag minns våra fyllesamtal om allt mellan himmel och jord. Jag minns hur du luktade, hur du rörde dig, hur varm du var. Jag minns allt, tro inte att jag glömt. Tro för Guds skull inte det. Jag minns alltid.


Jag minns även när jag fick beskedet. 28 maj 2010. Jag minns hur de tre orden skar rakt igenom själen, rakt in till hjärtat. Jag minns hur allt rasade på en minut. Jag minns sorgen, smärtan, frågorna, tårarna, nätterna. Jag minns mardrömmen som vägrade ta slut. Jag minns panikångesten, kallsvettningarna.

Jag minns måndagen innan det hände. Vi pratade om sommar, lyssnade på The Knife, skrattade. Det var sista gången jag såg dig. Sista gången jag hörde din röst och ditt skratt. Jag minns, Theodor. Alla minns. Jag saknar dig, varje dag.

You did not have to cut me off.

Livet har varit så himla stressigt de senaste två veckorna. Det har varit prov, inlämningar, jobb, träning och en massa saker hit och dit. Jag är stressad, men ser framåt. Mot studenten. Mot ett nytt liv. Snart. Så snart att jag nästan kan snudda vid det. Och nu är det snart lov. Ett välbehövligt sådant.

How I Hate This Town.

Och sa jag att Isak Strand är världens finaste? Åh. 3 mars ses vi.

Come, save my soul.

Ibland vänds allt bara upp och ner. Ibland hinner man inte ens med att tänka vad som egentligen händer, det går alldeles för snabbt. Jag hinner inte med. Kan inte fånga en enda tanke och jag undrar bara hur allt gick så snabbt, hur allt flög förbi och sen bara försvann. Jag förstår ingenting.

Men jag är ändå så glad. Glad för livet är fint. Mina vänner, min familj, min pojkvän som verkligen är bäst i världen, ett nytt jobb, studenten om mindre än 4 månader. Livet går framåt. Ibland måste man få stanna upp, känna efter, sluta förstå, undra och sen bara gå vidare. Så är livet.

Livet är som det ska vara

Ok, inlägget under vet jag inte vad som hände med.


Men men. Livet börjar falla på plats. Fick jobbet jag var på intervju för förra veckan, vilket gjorde mig så ofattbart glad. Så himla glad! Och igår var det alla hjärtans dag. Det spenderades med min kärlek på Sallys i gamla stan. Allt blev perfekt och efter 13 månader är jag fortfarande lika kär. Jag är så glad.

Livet är som

Kärlek

Jag saknar min man så mycket. Herregud. Är det möjligt att ens ha så mycket känslor för en person?

 

Love, freedom, happiness.

Nirvana

Nu säger jag godnatt tillsammans med Nirvana.

Fade away

Nu är intervjun klar och jag vill inte prata om det för jag vet inte hur det fick. Står och väntar på Sofia med denna i handen. Vi ska ha sleep over. Tycker om henne väldigt mycket. Det gör jag.

Tonight it is going down

I onsdags försvann jag med lite folk från skolan till Järvsö där jag och Rocky rockade sönder. Kul hade vi, trötta var vi, sköna var vi som alltid.

Imorgon ska jag på jobbintervju på Ica på Värmdö. Kan inte förklara hur glad jag är över det. Har nämligen kämpat väldigt hårt för att få det och nu håller jag alla tummar jag har. Det här jobbet ska bli mitt, mitt, mitt! Och att få jobba tillsammans med Jennie och Tom kommer bli episkt.

Just let me hold you.

Sitter hemma hos min man efter en perfekt helg med mina perfekta vänner. (Bortser från -26 grader och köldskador på händerna) Igår var vi ute på Slakthuset och rockade dansgolven. Hade väldigt kul och dansade runt i vimlet. Blev bjuden på vin och sovsällskap vilket inte var helt tokigt. Somnade i min säng 06.15 och kände att "fan vad härligt allt är."

När jag tänker efter är livet väldigt härligt. En perfekt pojkvän som ger mig allt och lite till, perfekta vänner som får mig att må bra och skratta varje dag, en familj, en trasig sådan med en del problem, som bryr sig om varandra och stöttar varandra genom allt tufft. Jag är glad. Jag är glad för att vara jag. För att leva varje dag. Skratta varje dag. Jag är glad.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3269353/images/2012/pic_187986880.jpg" class="image">

RSS 2.0