4 dagars ledighet och ingenting annat än tankar. Tankar på hur livet ser ut. Var jag står idag. Vad jag har omkring mig. Ibland blir jag arg på mig själv och min förmåga att bara skjuta saker under mattan och inte säga som jag egentligen känner. Jag är för svag. Vill inte bråka. Vilket ibland är någonting bra, men jag vet också att jag inte kan leva så. Ibland blir jag behandlad fel och jag vet att jag inte förtjänar det. Jag vet att alla gör fel, det är mänskligt och jag är inte omänsklig. Jag gör fel. Men ibland måste man sätta ner foten. Man måste veta var gränsen går. Var sin egen gräns går.

 

Just nu är jag så trött. Trött på att hela det här året hittills bara gått åt helvete. Trött på att känna mig ensam. Trött på att stå still. Sitta fast. Det var det här jag inte ville skulle hända. Jag vill inte sitta fast. Jag vill inte vara här. Vill inte vara i Stockholm. Vill inte sitta i en lägenhet i Stockholm 20.43 en lördagkväll i mars med 0,40 kr på kontot. Jag vill ut. Bort. Iväg. Långt bort. Jag vill leva någon annanstans. Ge mig själv möjligheter att leva ett annat liv. Lämna allt bakom mig och se något nytt. Jag är redo. Låt mig försvinna.