Jag tänker på honom. Han som jag tänker på hela dagarna nu för tiden. Han som bara inte försvinner ur mitt huvud. Han som utav en händelse bara försvann från mig lika snabbt som han kom tillbaka till mig. Jag saknar honom. Vill ringa honom. Prata med honom. Träffa honom. Bara sitta i hans rum och egentligen inte göra någonting. Han är så bra. Så fin. Usch vad jag saknar honom. Varför måste det alltid vara så komplicerat?