Vad du än gör, känn inget.

"Vi är lika du och jag. Vi är trasiga." sa du när vi satt tätt intill varandra under samma filt i kylan. Du tittade ner när du sa det, men sedan tittade du på mig. "Trasiga?" "Ja, du är trasig. Jag kan se det." Sedan log du. Det där leendet.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0