När man var nyfödd och ingen hade hunnit förstöra en ännu. När du inte hade blivit sviken eller sårad. Då dina föräldrar inte hade skiljt sig än. Då din bror mådde bra och var lycklig. Då du inte var tvungen att vara stark för att allt inte skulle rasa. Då du inte behövde vara vuxen för att inte lägga tyngd på familjen. Du hade inte förlorat din farfar och farmor. Då du inte hade gått igenom alla jobbiga skolår fyllda av ångest, ideal, mobbing, grupperingar och annat ont. Det fanns ingen stress över vad du skulle göra med ditt liv. Du hade inte förlorat ditt livs kärlek och bästa vän. Du hade inte förlorat en god vän åt alla hemskheter och orättvisor i världen. Du hade inte gått ignom nätter av smärta och ångest. Dagar av ilska och svek. Att vara nyfödd och hel. Att vara 20 och trasig. Att vara nyfödd och inte veta hur förstörd livet kommer göra dig. Att vara 20 och veta hur fruktansvärt jobbiga saker du behövt gå igenom och fortfarande inte veta om det värsta ens kommit än.