Idag kommer bli en jobbig dag. Idag fyller han år. Min kärlek. Min kärlek som jag inte kommer få pussa på eller krama om. Min kärlek som ger mig dryga svar på alla mina försök till en bra relation. Suck. Blir så less på sånt här. Varför är det alltid så lätt för andra att klippa banden till mig men alltid så jävla svårt för mig? Är jag en sån människa man bara lätt kan glömma? Man lätt bara kan glömma efter 2 år tillsammans. Efter att ha kallat mig "sin bästa vän" och allt därtill för att sedan bara glömma mig TOTALT och inte ha något som helst intresse i att ha någon kontakt. Jag är så trött. Så jävla trött på att vara den enda som alltid bryr mig. Det ska bli slut på det nu. Jag ska sluta känna överhuvudtaget. Det är inte värt det. Jag orkar inte.