Vila i frid, Theodor.
Mitt humör är verkligen som en berg- och dalbana. Ena sekunden är allt perfekt, andra är jag jätteledsen. Just nu är jag så himla glad. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske för att studenten är så nära? Kanske för att allt är stabilt och bra mellan mig och Adam. Kanske för att sista provet gjordes idag. Kanske för att det är Summerburst i Göteborg i helgen. Jag vet inte. Men något är det. Och det gör mig så glad.
Däremot har den här helgen inte varit lätt. Igår var det 2 år sen du togs ifrån oss. 2 år sen jag fick beskedet. 2 år sen du lämnade allt bakom dig. Det känns helt sjukt att det gått så fort men att man ändå har hunnit göra så mycket på den tiden. Saker man hade velat att du varit med och upplevt. Studenten. Jag hade velat ha dig här med oss nu. Dela glädjen och lättnaden. Jag saknar dig Theo. Hela tiden. Det går inte en dag utan att du passerar mina tankar. Du kommer aldrig bli bortglömd. Aldrig någonsin. Jag hoppas att du har det bra var du än befinner dig och att du fann vad du inte kunde finna här... Tänker på dig Theo. Alltid. ♥
Kommentarer
Trackback
