I'm on my knees.

Vill helst bara lägga mig i fosterställning under täcket, gråta och lyssna på fin musik. Men den här gången ska jag inte vara svag. Inte vika mig. Inte den här gången.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0