Får ont i kroppen när jag tänker på min familj. Inte för att jag har något emot dem, tvärt om. Jag saknar dem så det gör ont. Vissa kanske tycker det är skönt att inte bo med föräldrar, vilket jag också tycker ibland. Men många gånger saknar jag att vara med dem, berätta saker, tjafsa, snacka skit med min bror, hjälpa till med maten, träffa världens finaste vovve. Om en månad får jag komma hem igen. Och tro det eller ej men fan vad skönt det ska bli. Ska sluta ta saker för givet då. Saker som att få kläderna tvättade, maten på bordet och sådant. Sådant som jag tidigare bara tog för givet.